Panik
Igår kväll fick jag en otroligt obehaglig panikattack. Kändes som att jag hade ett stort tryck över bröstet så att jag inte kunde andas. Luften ville inte ta sig ner i lungorna hur mycket jag än försökte. Att försöka lokalisera varför jag fick den var inte lätt. Jag försökte med allt men det kändes som att jag var instängd i min egen kropp som vägde bly. Jag försökte ta mig ur den men lyckades inte fokusera tillräckligt. Efter ett tag så la jag mig ner för att få bort den och måste då lyckats somna. Mardrömmen som jag sedan hade var inte rolig.
Sånna här attacker eller vad man ska kalla det kommer väldigt ofta nuförtiden. Samma med mardrömmarna. Jag kan inte hantera dessa. Och jag kan heller inte få det att sluta. Så det jag måste göra är nog att försöka hitta en balans mellan dom. Vilket inte heller är så lätt. Men jag hoppas på att jag kan det.
Phil & Teds Sport
Härom veckan insåg jag att min foglossning och mina ryggbesvär är värre än jag själv tyckt. För att underlätta lite så köpte jag en ny vagn till Melwin. Just nu har han en emmaljunga scooter med fyra fasta hjul. Jag klarar inte av att manövrera detta stora monster till vagn just nu. Så en vagn med svängars framhjul kändes ultimat. Min Bugaboo donkey är ju försenad pga att vissa saker inte fanns inne på lager. Så jag köpte en Phil & Teds sport till honom så länge.
Underbar vagn att köra och Melwin älskar den. Trodde han skulle hata den eftersom han hatar mountain buggy/Urban jungle. Men icke, denna var populär!
Namnförslag
Vi har kommit fram till 5 namn som vi gillar. Som skulle kunna agera som alternativ. Men jag behöver er hjälp!
Så hjälp mig och rösta fram det namn som är "finast". (Inget namn är finare än Damon)
Namnförslag:
1. Seth
2. Junior
3. Malcolm
4. Scott
5. Austin
RÖSTA NU MINA KÄRA LÄSARE!!
Tjäna pengar på Bloggerfy!
Vill du tjäna pengar på din blogg? Registrera den på Bloggerfy!
Nu kan man tjäna pengar på bloggen genom att skriva sponsrade inlägg från Bloggerfy, riktigt bra! Tycker dom är värda en liten "like" på Facebook, vad tycker ni?
Bilder
Bjuder på lite bilder från kvällen/morgonen!
Denna eviga frågan!
Vad förväntar man sig egentligen för svar?! Svaret jag mår bra?! Det kommer jag inte att svara. För jag mår inte bra. Och det borde alla fatta.
Självklart, visar jag upp en stark och positiv fasad utåt. Men inombords så skriker jag. Varje dag, varje sekund, skriker mitt hjärta över att min älskade lilla son är sjuk! Varför ska just min son behöva vara sjuk?! Varför vi? Varför jag? Varför???
Dessa j*vla varför ekar konstant i mitt huvud. Jag vill bara att dom ska säga att min fina lilla bebis är frisk nu. Att dom såg fel. Eller att hjärtat växt på sig. Vad som helst som får mig, oss ur den här mardrömmen. Jag vill visa hur orättvist jag faktiskt tycker att allt är. Just nu har jag aggressioner mot världen utan dess like. Jag är så arg över att vi ska behöva prövas genom svåra saker precis hela tiden. Men jag tänker inte ge upp. Jag ska ta mig igenom det här som jag har gjort med allt annat. För jag älskar min lilla Damon precis lika mycket som jag älskar mina andra barn. Och när man älskar någon så lyckas man även om det är j*vligt tufft vissa stunder.
Inuti är jag trasig, jag vet inte ens vad som är rätt att känna. Vad man FÅR känna. För det verkar vara förbjudet att känna något annat än positivt. Men allt är inte rosa och bomullsfint. Just nu är allt svart och j*vligt mörkt!
"Ni klarar det här, ni är starka!, Ni måste vara positiva!"
Måste vi vara positiva??? Varför då? För att ni ska slippa känna att ni behöver säga något tröstande? För att ni ska få känna att ni kan agera som vanligt i alla situationer? För att ni ska kunna låtsas som att allt var som vanligt?? Kan ni inte ta och tala om för mig varför i helvete vi måste vara positiva? Vad ger er rätten att tala om för oss hur vi ska agera? Hur vi ska känna?
Jag är alltid ledsen inombords, trasig. Men jag måste vara stark för mina barns skull. Men ibland klarar jag inte det. Jag måste också få tillåtas känna. Men nuförtiden är sådant tabu. Nätterna när alla andra sover, då får man känna. Då får man gråta och känna sig trasig. Varje gång mörkret faller kommer ångesten krypandes. För då kommer även tankarna. Mardrömmarna. Känslan av att marken försvinner under fötterna. Jag faller och låter verkligheten ta sin plats.
Så ni som inte vet, fråga inte hur jag mår. För jag kommer inte svara det ni vill. Jag kommer inte dela med mig av allt. Varje gång jag byggt upp muren, och den faller, ju lägre mur lyckas jag få upp. Den är inte hög som ett hus som den en gång varit.
Funderingar
Funderar väldigt mycket på allt som väntar i September. Vi ska ju på återbesök hos kardiologen i Juni. Om inget har förändrats kommer jag få föda på KS Solna. Har det dock skett minsta lilla förändring blir förlossningen i Lund.
Vi blev erbjudna att ta med barnen ner till Lund när liten ska opereras. I den frågan är jag splittrad men ändå ganska säker på att jag inte vill att dom ska åka med. Kelly har skolan och Melwin är för liten.
Jag vill heller inte att dom ska behöva se sin lillebror ligga med massa slangar och maskiner. Vet ju själv vilken ångest jag har över att min lilla son ska behöva ha alla apparater och slangar.
Sen är jag väldigt rädd för förlossningen. Har läst olika bloggar och det verkar vara 50/50 när det gäller kejsarsnitt och vaginal förlossning. Jag kommer troligtvis bli igångsatt 2 veckor innan BF. Men jag vill inte påfresta hans lilla hjärta mer än nödvändigt. Jag vill bli snittad. Det går snabbt och dom har då full koll på liten. Mycket tankar.....
Ibland får jag även panikattacker. Känns som att mina lungor är ihoptryckta och jag får ingen luft. Allt snurrar och jag går runt och tror att dom ska säga till mig på återbesöket att hans hjärta växt till sig och att han nu har ett vanligt, friskt hjärta. Jag är så rädd för operationerna, förlossningen och allt annat.
Äppelpaj
Vart så sugen på äppelpaj förut så jag bakade en. Den blev väldigt god.
Recept
Smuldeg
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl havregryn
1 msk socker
100 g smör
Några nypor kardemumma
Blanda samman allt till en smulig deg. Jag brukar göra dubbel sats då det blir lite snålt med det som blir. Kardemumman ger en lite bullsmak. Man kan hoppa över den om man inte gillar det.
4 stora äpplen
Kanel
Socker
Häll smuldegen över pajen och grädda sedan i ugnen ca 25 min på 225 grader.
V.21
Idag har jag äntligen kommit över 140 dagar! Så halva tiden kvar. Så idag är det första dagen på v.21 (v.20+0)
Mödravårdsbesöket är avklarat. Sf måttet låg perfekt och Damons hjärtslag låg på 150.
Det är fascinerande att hjärtljuden låter nästintill likadant som ett friskt hjärta. Lyssnar man riktigt noga kan man höra ett litet klappljud på hans hjärta. Men annars låter det likadant.
Mina järnvärden låg på 130 men mina depå värden var riktigt usla. Så nu ska jag börja äta Niferex 2 gånger om dagen samt Folsyra 1 gång om dagen.
Nästa MVC besök blir om 4 veckor.
Magen 20+0
Lite energi
Idag har jag lite energi. Men tyvärr så tillåter inte min foglossning och rygg mig att göra något.
Melwins dagis anordnar en loppis den 24 maj som vi iaf ska försöka lämna in lite saker till. Tycker det är så roligt att dom tar sånna här initiativ så barnen får lite extra pengar så dom kan få roliga saker.
Kelly har rensat ut sina saker som vi lämnade in idag. Min duktiga unge!
Nu ska jag nog ta en dusch för att få ner det onda lite.
Shoppa
Han kommer ju ärva mycket från Melwin då jag handlade kopiösa mängder kläder när han var liten. Det mesta har till och med prislappen kvar. Jag var en otrolig slösa då och den personen börjar så smått krypa fram nu igen.
Har ni några tips på sidor med fina babykläder?
Måste bara berätta för er vad Melwin sa när jag berättade att han skulle få en överaskning. (Cykeln)
Jag- Melwin, nu måste du klä dig för det står en överaskning där ute till dig.
Melwin- Jaha, dääär?
Jag- Nej, utanför dagis är den. Skynda dig så ska du få se.
Melwin- Ahaaaaa, biiiiiibis???
Han längtar verkligen efter sin lillebror. I början var han anti, man kan ju inte ha en bebis i magen. Nu pussar han och kramar magen hela tiden. Varje kväll måste biiiibiiiisss och få en nattapuss. Älskade unge!
Jag är aldrig nöjd :-/
Precis som rubriken lyder. Jag fick min man att gå med på att sälja vårt hus och flytta tillbaka till området vi bodde i innan vi köpte huset. Lägenheten var väldigt ofräsch så vi bestämde oss för att ge den en totalrenovering. Jag fick bestämma hur allt skulle se ut, vitvaror och inredning, tapeter golv. I ca 6 månader funderade jag och tillslut kom jag fram till hur alla rum skulle se ut. Nu när allt är klart, vill jag göra om Kellys rum och Melwins rum! Jag vill även byta ut möblerna i vardagsrummet?!
Jag kan faktiskt aldrig vara nöjd. Men som tur är, så är barnen nöjda med sina rum och det hindrar mig från att tapetsera om och fixa. För det är ju ändå deras rum.
Men känner att vi behöver en annan soffa för den här är lite för stor samtidigt som den är för liten. Den känns klumpig. Skulle vilja ha en smidigare soffa.
Tack!!
Vill bara tacka alla som stöttar och finns för oss!
Det är guld värt och är så glad att ni finns för oss <3
Nya cyklar!
Idag fick Melwin sin första cykel! Han sitter jättebra på den, når tramporna men han trampar bara bakåt?! Han har likadana trampor på sin traktor och där klarar han av att trampa framåt. Men vi får träna helt enkelt.
Kelly fick också en ny cykel idag. Av farmor och farfar. Hennes cykel har varit för liten tyckte hon. Men hon är otroligt stolt och glad över sin nya cykel.
När man köpet något till sina barn som dom verkligen älskar och uppskattar så får man en sån där varm känsla i kroppen. Man blir nästan gråtfärdig.
Från ingenstans
Imorse när jag körde Kelly till skolan, spelade dom en låt på radion. Jag vet inte vad den heter men jag vet att den spelades på radion samma dag vi fick beskedet. Allt kom över mig. Allt jag förträngt och skjutit bort kom som en blixt rakt på mig. Visste inte vart jag skulle ta vägen, men insåg ganska snabbt att jag var tvungen att få tillbaka lugnet eftersom vi faktiskt var på väg till skolan.
Det är många som säger till mig att man får vara arg, ledsen och irriterad. Men jag får inte det! Inte inför mina barn, framförallt inte min dotter som är inne i en så känslig period. Samma dag som vi berättade för henne att hennes lillebror är sjuk så blev hon ledsen på kvällen av ingen anledning. Hon kunde inte sova och ville bara sitta uppe med mig. Det påverkar henne mycket eftersom hon är medveten på en helt annan nivå. Och jag vill inte lasta henne med det. Hon måste få vara barn och ska inte behöva se mamma ledsen och nedbruten. Hon bryr sig om alla andra så otroligt mycket så det skulle vara jättejobbigt för henne att behöva se allt det.
Hur hanterar man detta när man har så pass stora barn?
