Att ständigt känna

Att ständigt känna att den personen man verkligen behöver och vill prata med inte lyssnar, bryr sig och bara ignorerar är så otroligt jobbigt och smärtsamt. Att inte kunna prata med sin själsfrände är som att leva i ett mörker där känslor inte är tillåtna. Man får inte beröra saker på den nivån. Engagemanget från personens sida är obefintlig. Jag försöker och försöker, men får ingen respons. Det är mer givande att prata med en vägg. 
 
Det känns som att jag befinner mig i ett vacuum. Ett mörker som vägrar släppa taget, det drar ber nig allt djupare och djupare. Mina skrik ut imörkret kvävs och tårarna blöter ner marken under mig. Det blir blötare och blötare och mörkret är där. Ondskefullt, men ändå så befriande. Mörkret dömer mig inte, mörkret säger intDidion där orden till mig, mörkret bryr sig och ger mig tröst. Men egentligen vill jag ha din tröst, din kärlek och din famn att gråta i. Jag vill dela min rädsla, glädje, ja, allt, med dig! Men jag kam inte, för du tillåter mig inte att göra det. 
 
Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag orkar inte det här själv. Jag behöver dig! 
Snälla du, ta emot mig när jag faller, för snart orkar jag inte ta mig upp på egen hand. 
 
JAG ÖNSKAR ATT JAG SLAPP LIGGA I MÖRKRET OCH KVÄVA GRÅTEN OCH SKRIKEN SOM VILL UT! 

Tittut

Imorgon är det dags för 3D/4D Ultraljud! Så egentligen borde jag gå och lägga mig eftersom jag ska upp 05.30. Barnen ligger i alla fall och sover. Nåja, den ena sover men den andra vill helst vara vaken. Jag har en envis halsbränna och är kissnödig heeeeela tiden. Blir tokig. Men så värt det!

På tisdag är det dags för första besöket på Centrum för fostermedicin på KS Solna. Vi bytte ju från CFM på KS Huddinge till KS Solna istället. Hoppas det klickar bättre med personalen där. Vet inte om jag skrivit om det besöket på KS Huddinge men otrevligare människa har jag aldrig vart med om. Han borde INTE jobba med det han gör, nej fy för sådana människor.

Nu måste jag sova!

Besök på fosterekokardiologin

Idag var vi på återbesök på ALS fosterekokardiologi. Vi fick träffa dr Gunnar. Och även vår kontaktperson Linda. Undersökning gick bra men tog lång tid då liten inte kände att han ville ligga still. Så han snurrade runt, sparkade och buffade hela tiden. Men efter många om och men så fick vi äntligen det sista som behövdes för att få en full bedömning.

Utgångsläget är i princip detsamma som förra gången. MEN det kan vara så att vår fina älskade Damon kan få ett tvåkammarshjärta i alla fall! Verkar som att ena klaffen i högerkammaren är boven. Är det så, så behöva bara den klaffen opereras. Vilket då innebär att han får ett tvåkammarshjärta. Är det inte så, *peppar peppar* blir det ett enkammarhjärta. Men vi är inställda på stora operationen ändå, för allt kan fortfarande ändras. Känns bättre att vara inställd på det än att kanske få det ändrat till det. Flödet ser också väldigt bra ut i både hjärtat och navelsträng. Han är också väldigt aktiv vilket också är mycket positivt. Nästa vecka är det besök hos fostermedicin som gäller. Det står nu också klart att jag kommer föda på Karolinska i Solna. Operation kommer ske senast 48 timmar efter förlossningen.

Detta var mycket goda nyheter!