Nytt på väggen

Idag har jag roat mig med att tapetsera Melwins fondvägg. Bort med stjärnorna, in med Blixten o Co.!

Han är överlycklig, han har själv fått välja vilken tapet det skulle vara.
Bilar, bilar, biiiiiilar!!!!

Finns mycket funderingar

Det finns mycket funderingar kring det mesta. INGEN behöver ta åt sig av mitt inlägg. För det är inte riktat till någon. Utan jag vill helt enkelt bara veta hur man tänker när man gör på det här viset. Då var det klargjort.

Jag försöker vara ärlig, inte snacka bakom ryggen på folk. (Mer än vanligt tjej-skitsnack såklart) jag vill ha ärliga människor runt mig, ogillar jag någon-umgås jag inte med denne.

Då till min fundering.

Att prata illa om folk, vänner, ovänner, ja whoever egentligen, hör nog till. Men det jag inte kan förstå, är hur man kan umgås med någon/några som man snackar så jävla mycket skit om?! Man ogillar personen osv. Men ändå, så är man där och nallar utav kakan liksom. Antingen ger man fan i att snacka så satans mycket skit eller så bör man ge fan i att umgås med den/dom man snackar skit om! Falskt som satan. Tänk egentligen vad osäker man måste vara på sig själv om man gör så. Behöva umgås med folk man ogillar skarpt för att man troligtvis inte kan få några "riktiga" vänner. Lider med dom!

Vad tycker ni? Hur bör man göra? Kan man göra både och, men samtidigt vara äkta?

Och ni som gör på det här viset (svara gärna men var anonyma om ni vill) hur tänker ni? Är det värt det? Sanningen kommer alltid fram i slutändan!

Nu när ni läst det här, kommer ni börja fundera. Och när man tar sig en funderade, inser man att dessa personer som snackar skit är många. Generellt är tjejer dom som snackar mest. Men det finns killar också!
Nu ska JAG ta mig en funderare :-)

Ett bra ordspråk som en vän skickade till mig häromdagen!
"People who use alot of swearwords, tend to be more honest and thrust worthy"