Jadu....

Inte mycket har hänt. Kalas, kalas och åter kalas. En jäkla massa kalas helt enkelt.
 
Vi var ju på Ultraljud av Lilla D´s hjärta. Han försämras ju ganska snabbt och orken blir mindre o mindre. Troligtvis är det så att hans övre och nedre hålvener utvidgas när han är aktiv så att trycket i hjärtat blir för högt. Därför tappat han orken och blir blå. Syresättningen i viloläge ligger på ca 90-94%. Det är inte helt okej då han legat på 99-100% efter operationen. Vi har hela tiden gått och väntat på att han ska bli mer aktiv för att se hur hjärtat orkar. Med facit i hand och ju mer aktiv han blir, vet vi nu att det inte längre är en fråga OM det blir en till operation utan nu är frågan NÄR blir det operation.
 
Inget händer med matsituationen, han äter verkligen noll och ingenting. Jag har mer eller mindre gett upp hoppet om att få honom att äta. Senaste månaderna har jag haft sån press på att han ska äta och verkligen provat precis allt. Men icke, ungen vill inte ens ha sötsaker?! Vi har fått en rad olika saker vi ska prova från dietisten. Men inget av det äter han heller. Dessutom är han ju överkänslig för produkter som är "gräddiga" vilket gör det hela ännu mer problematiskt. Näringsdrycker, energidrycker, extra näringsrika youghurtar, olika tillsatser, INGET funkar. Så nu får han helt enkelt allt han ber om. Han väger knappt 10 kg och det innebär att han stått stilla i ca 6 månader.. Inte bra. Aja, vad gör man?! Han vill inte äta och ingen känner att det finns anledning till att börja diskutera detta på allvar. Så vi får finna oss i att han inte äter helt enkelt.
 
I övrigt är väl ungarna överallt. Kelly har blivit en tonåring och ibland går hon mig på nerverna. Hon ifrågasätter allt, startar tjafs och onödiga diskussioner, kläderna byts en sisådär 100 gånger om dagen. Tjatar om att få använda smink. Inget är snyggt, allt är fult eller sitter dåligt. Hon har nu samma skostorlek som mig vilket medför att hon gärna vill ha mina skor. Hands off little kiddo! Mina skor är lite väl vuxenskor för henne även om hon har samma storlek. Hon växer och blir stor min lilla tjej. Snart 10 år, vart tog tiden vägen? Tänk att jag har varit mamma åt den här lilla sötnosen i 10 år snart.
Jo, vi har ju faktiskt byggt om i hennes rum. En lång säng, 3,34 m lång är den. Så fin och både hon och jag är väldigt nöjda med resultatet. Bilder och exakt vad som är gjort kommer senare.
 
Melwin då, jo han är inne i en period där han är extremt känslig. Gråter för allt och inget, han motsätter sig allt man säger, tjatar tills öronen blöder. Han spelar mest på sitt WII. Skylanders är hans stora intresse nu. Så massa gubbar blir det. Tunnare plånbok men glad liten kille. Han är även väldigt kramgo och ska alltid visa sin kärlek väldigt mycket och väldigt hårt. Han kramas hårt och hårda pussar är en hit!
 
Damon ska snart börja tränas att sova i sin egen säng för att sedan få dela rum med Melwin. Vi har ett litet tag på oss men kan bli en jobbig tid ändå. Han sov i sin egen säng ända fram till efter sin operation. Sen dess har han sovit i våran säng, är som att han inte känner sig trygg någon annanstans. Och det är helt okej att han sover med oss, men eftersom Johan snarkar så mycket så störs sömnen och Damon sover redan väldigt oroligt så dumt att störa honom mer än nödvändigt.
 
I pojkarnas rum ska det också renoveras. Det ska bli större så att dom får plats därinne båda två. Men vad som kommer göras håller jag hemligt tills det är klart.
 
 
 
 

Plugga

Här sitter jag, och försöker plugga. Det går inge vidare faktiskt. Fantastisk musik strömmar ut ur högtalarna och jag BORDE klara av det här. Men tyvärr kan jag inte fokusera och får typ utbrott för att det inte går som det ska. Prov om 4 dagar och studieuppgiften ska vara inlämnad om 3 dagar... Jag kräks på det här snart!