Till min son

Jag har sedan lilla D föddes klurat på hur jag ska hylla honom, visa att jag finns och att han alltid är med mig, hur jag alltid är med honom. Efter drygt 2 år, kom jag äntligen fram till något aom kändes bra för mig och som kändes som en fantastisk hyllning till min underbara lilla krigare. En tatuering som är betydelsefull med ett visst budskap. Så uppbyggnaden av en stor tatuering påbörjades för några månader sedan. Jag har valt en text, en låttext av Stiftelsen. Denna låten spelades även live på lilla D's dop. Och allt vi fått av våra vänner innehåller den här texten. För den definierar allt som jag vill få fram till min lilla son. Hans styrka, hans kämparglöd, hans vilja. Hur jag alltid kommer stå med honom och hur vi ska kämpa tillsammans, hitta styrkan och ta oss igenom allt det svåra. Rosorna symboliserar livet och hur han växer och tar för sig i livet. Hur han hanterar alla bakslag och svårigheter. Dom svävande slöjorna (ej tatuerade än) symboliserar skuggorna som kastar sig över oss som mörka moln och skapar en oro, rädsla och undrande. Dom fallande löven (ej tatuerade än) symboliserar allt vi har gått igenom och allt vi kommer gå igenom. Texten ska ha ett gammalt papper bakom sig som symboliserar allt vi tagit oss igenom och kunnat lägga bakom oss. Till sist är hans första operationsdatum tatuerat, med plats för ytterligare datum under. 
Jag och du min älskade unge, då, nu och för all evigheters evighet! 

Tatueringen är långt ifrån klar, men den börjar ta form och den kommer bli mäktig. 

Och självklart är mina andra tatueringar också betydelsefulla och jag har självklart ALLA mina barn intatuerade på min kropp. Jag älskar alla mina barn lika mycket. Så behöver ingen spekulera i det helt enkelt! 






Regnet öste ner

Dagen började med skolan. Helt okej lektion. Nu är det bara en lektion kvar på den här terminen. Men i år tar jag sommarkurser så jag blir klar tidigare med skolan i höst. Väldigt skönt. Förhoppningsvis får jag gå barnhälsovård, men då är skolan klar i december istället. Känns ändå helt okej. 
Måste ärligt talat säga att jag är ganska stolt över mig själv. Skola, jobb och barn. Ändå lyckas jag klara av det och dessutom få bra betyg. Klapp på min egen axel för det! 

Jakten på en klänning till min kusin tog fart igår. Väldigt svårt att hitta en som passar faktiskt. Även den allra minsta storleken var för stor. Så det blev till att klicka hem några och hålla tummarna för att dom dyker upp i början på nästa vecka så jag slipper gå naken. Haha! 

Regn, regn och ännu mera regn. Så tråkigt, blött och allmänt jobbigt led regn tycker jag. Dock skiner solen idag! Det njuter vi av. 

Melwin har tjatat och tjatat om Pokémon kort. Jag har haft det som en morot till honom, att om han beter sig en längre period så ska han få dom korten. Och igår var den dagen här. Han fick sina älskade pokemonkort! Lycklig kille kan jag lova. 
Han har en tendens att inte lyssna och även hitta på en massa bus. Då får man försöka hitta något. Så positiv förstärkning it is! 

Damon har hittat en kompis. Mormors hund. Han älskar den, tycker att vi ska ha en hemma. Men jag ogillar djur så det kommer icke att hända. 

Kelly kör på och är väldigt skoltrött. Räknar ner dagarna till sommarlovet. Och så har hon ju tydligen blivit så pass gammal nu, så fritidsplatsen är uppsagd och sista dagen där är nu i maj. Hon känner sig stor och stolt. Hon ska ju få en alldeles egen nyckel. Men det får vänta till i höst då vi ska byta dörr och känns helt onödigt att göra en nyckel med den befintliga dörren. 

Efter jobbet idag ska jag fortsätta bygga på tatueringen. Den är alldeles fantastisk! 




Verkligheten

Melwin fick feber i lördags. Så vi låg och vilade i soffan och kollade på film hela kvällen. Väldigt mysigt att få ge honom lite egentid. 

Idag fick pojkarna vara med mormor & morfar. Som dom saknat varandra. En liten hund har dom också skaffat. Lilla D blev kär direkt. Stolt som få över att våga klappa den! 

När Damon hade badat och det var dax att borsta tänderna så drog han upp tröjan och sa med ett stort leende "Titta mamma!" 
Där stod min lilla pojke så stolt och visade upp sitt långa ärr på bröstet. Det vackraste ärret man kan ha. Han är en överlevare, en krigare, en kämpe! 
Denna lilla underbara pojke är så fantastisk och jag är så otroligt stolt över att få vara hans mamma ❤️
Rock your scar, little heartwarrior 
Två bröder, så mycket kärlek!