NU-teamet

Tänk om vi inte var vana vid alla dessa läkarbesök? Hur hade det gått då? Det ramlar ner kallelse efter kallelse till olika besök på sjukhuset för lillemannen. Minns när vi fick veta att han var sjuk, koll varje vecka av min lilla goding där han låg i magen. Sen flera gånger i veckan efter utskrivningen. Då tänkte jag att hur ska det här gå? Många besök, och dom blir inte färre. Det är tur att han är så duktig och faktiskt finner sig i det. Han är så medveten om hur det går till, vem vi ska till och vad respektive person gör vid besöken. Han är väldigt duktig på namn. Har han sett någon en gång så minns han. Han kan namnen på alla barn på hela förskolan och även all personal. Aja, var ju inte det jag skulle skriva om, haha. 

Fick även en kallelse i brevlådan idag, en efterlängtad kallelse faktiskt. Remissen skickades i oktober förra året och väntetiden för att få komma dit är väldigt lång. Damon ska äntligen påbörja en utredning på neuropsykiatriska utredningsteamet på Sacchska barnsjukhus. Även om jag verkligen väntat och hoppats på att få en tid snabbt, är det nu blandade känslor. Jag vill, men vill ändå inte. Det är en lång rad med olika moment och utredningen tar väldigt lång tid. Många olika personer i vården. Nya människor. Sånna som lilla D inte träffat, inte har tillit till och inte byggt en relation till. Hur ska detta gå?! Vi får göra vårt bästa. 

Det som skrämmer mig allra mest är att vi faktiskt inte har någon aning om vad som kommer ske, vilka besked vi kommer få och vad det är för fel, om det är något fel. Vi har våra misstankar, sjukhuset har sina misstankar. Vi är ganska lika på den fronten. Men det här skrämmer mig mer än något annat som vi gått igenom. Detta är dock ett måste, så vi får veta. Så lilla D får veta. 

Vi vill alla arbeta framåt. Just nu står vi bara och stampar. Alla kliar sig i huvudet och ingen förstår. Först trodde vi att allt hade med den låga syresättningen att göra. Hjärnan ska dock inte ha påverkats. Så då tog vi nästa alternativ, det är på grund av hjärtat som han är såhär. Han är ju efter i utvecklingen och det beror på hjärtat. Men svaret ligger inte hos hjärtat, det är något annat. Något vi inte vet, något vi inte känner, något gör det här med min son, vad är det?! Vi hoppas på att få ett svar genom NU-teamet. 



Kommentera här: