När man känner sig värdelös som mamma...

Innan vi insåg att Melwin behövde särskilt stöd och hjälp för att klara av sin vardag så var det precis så jag kände varenda dag. Värdelös och totalt misslyckad. Jag har fortfarande den känslan varje dag.
 
Att inte kunna hjälpa min son när han känner allt som alla andra känner fast tusen gånger värre eller när han inte förstår varför han gör vissa saker eller varför han blir så upprörd och ledsen över något som egentligen inte spelade någon roll, då känner jag mig också misslyckad. Jag ska ju hjälpa min son, jag ska ju få honom att må bra och jag ska ta ner stjärnorna till honom. Det är precis det jag ska göra, jag försöker ta ner stjärnorna varje dag och en dag ska jag lyckas!
 
När människor får höra att Melwin har ADHD så kommenterar dom nästan alltid med "Ja, nuförtiden har alla barn adhd!" Och så kanske det är. Vad vet jag. Det finns säkert många barn som har diagnos, det tvivlar jag inte på. Men denna kommentaren kommer alltid från dom som inte har barn med adhd märkligt nog.
 
Jag skulle gärna inte ha någon diagnos satt på min son. Men man orkar inte hur mycket som helst heller som förälder och allra minst barnet som har det. Att få hjälp är viktigt, det kan vara avgörande för framtiden. Melwin har inte en lätt adhd diagnos. Han är inte "bara" hyperaktiv.
Diagnosen lyder medelsvår adhd med aggressivt och utåtagerande beteende. Föräldrar som har barn med samma diagnos vet precis vad det innebär. Vid 5 års ålder är detta en väldigt ovanlig diagnos att få. Barnen är oftast mycket äldre när man sätter den kombinationen på ett barn. Förutom adhd har han även autism och trots som utreds för att faställa graden. 
 
Melwin är aggressiv och går till attack ofta. Han slåss, använder sig av ord som sårar hårt, impulsiv nästan alltid. Han trotsar allt man säger och ska gärna göra precis tvärtemot. Att varva ner existerar inte och han skulle kunna köra samma fart som en Duracellkanin dygnets alla timmar.
 
Bland folkmassor eller på ställen där det är mycket intryck går han in i sig själv. Han stänger ute hela omvärlden och all kontakt bryts. Han klarar inte av förändringar och om en rutin bryts så rasar hans värld.
Vi kämpar dagligen för att han ska få ett välfungerande liv och han försöker också.
 
Han tror att hela världen inklusive jag och J, är emot honom och hatar honom.
En av hans mest använda meningar är "Jag hatar dig!" men "Jag älskar dig" är också en av hans mest använda meningar.
 
När han va liten ville han gosa, sitta och mysa, dela ut många kramar och sprida mycket glädje och skratt. Jag saknar den sidan av honom och längtar så efter att han ska ge mig en kram eller bara komma och mysa in sig bredvid mig i soffan. Han avskyr närkontakt, vi får inte röra honom. Ibland kramas han, ibland myser han, ibland busar han.
 
Han är världens mest underbara lilla unge och jag älskar honom mer än livet.
 
Just därför gjorde vi en utredning, för nu finns hoppet, hoppet om att han ska få må bra och slippa alla jobbiga känslor i sin kropp som han inte förstår sig på. Med stöd och hjälp från proffessionella kommer vi tillsammans få honom att må bra och känna sig precis så älskad som han faktiskt är.
 
Bara för att det inte syns på utsidan vad som är trasigt på insidan så betyder det inte att det inte finns! 




 
 

Mall Of Scandinavia

Dagen började tidigt och har spenderats på Mall Of Scandinavia. Otroligt fin och fantastiskt köpcentrum. Man får verkligen känslan av att vara i ett annat land. Mycket fint och härliga butiker. Tjejerna fick håret fixat i fina frisyrer av personalen på Glitter. Blev lite inhandlat till barnen och Kelly hittade massa fint!
Jag var där med Damon för en månad sedan och den enda affären han ville gå in i var Disney Store. Där köpte han saker till sig själv och presenter till sina syskon. Han var väldigt fascinerad över fontänen som bildade en gång med vattenstrålar. Han hatar att bli blöt så han vågade inte gå under den men han satte sig vid räcket ovanför och tittade på den. Han kunde suttit där hela dagen om han fått bestämma. 
Dom har ju en massa olika affärer och jag tycker att det är kul att dom har många affärer som inte andra köpcentrum har. Blir en lite mer exklusiv känsla när man är där. 
Parkeringsgaraget ser ut som något taget ur familjen Jettson, haha! Massa olika färger på sektionerna och även indelat med rör som sitter fast i marken. Jag tyckte det var lite läskigt att köra där inne, tänk om jag råkade köra där man inte fick köra?! Som tur var så stod det några gubbar där inne som kunde tala om för mig hur jag skulle hitta tillbaka till bilen sen när det var dax att åka igen.
 


Vackra håruppsättningar från Glitter







Dagen avslutades med Frozen Yoghurt


Underbara jackor från Hampton Republic

Nya byxor till pojkarna från Molo och Kappahl

Nytt till Kelly från Cubus

 Nya träningskläder från H&M

Underbara shorts från Hampton Republic

Och så dessa underbara flaskorna till sommarens utedagar från Clas Ohlson
 
Trevlig Valborg!!

Bävern...

Det är det jag som är. Har nu kallats för Bävern i nästan 10 år. Det var min älskade vän och vapendragare Tattaren som gav mig det smeknamnet. Haha, jag minns inte ens varför?! 
 
Nu tror ni säkert att det är ett smeknamn som är menat som elakt, men då tror ni fel. För smeknamnet är valt med kärlek och jag gillar't! 
Jag gillar det så mycket att jag faktiskt alltid benämner mig som det och jag har till och med tatuerat in det i nacken!
Länge har jag funderat på att ändra min regskylt på bilen dill Bävern eller Beaver. Men jag har så svårt för att bestämma vilken av dom jag ska ta...