När blev hon så stor...

Kelly fyller ju 12 i år. Så nästa år har jag en tonåring hemma. Känns väldigt overkligt om jag ska vara ärlig. Hon är ju min lilla bebis?! Jag kan inte riktigt förstå hur fort tiden har gått och att jag varit mamma till denna underbara unge i snart 12 år. Känns ju som att det var igår som hon föddes! Hon växer upp och det blir allt mer tydligt att hon närmar sig en helt annan självständighet. Och jag har svårt att släppa taget, det är väldigt jobbigt. Om jag fick bestämma skulle hon nog vara med mig hela tiden. Men det är bara att acceptera att hon vill åka iväg med sina kompisar, inte kommer direkt hem från skolan utan går ner på stan och shoppar med sina vänner eller kanske tar en fika. Hon vill inte ens längre ha mig med när hon ska på bio, så när hon ska gå här i Nynäshamn så får hon gå själv hemifrån tillsammans med kompisarna. Ska hon tll Heron City så får hon skjuts och jag håller mig i närheten. Typ på IKEA, haha! 
 
Jag minns när hon skulle börja i förskoleklass och jag var typ helt hysterisk för att hon inte längre skulle vara på ett inhängnat område. Livrädd för att hon skulle få för sig att gå ifrån skolan/skolgården. Livrädd för alla krav som skulle ställas på henne och att hon skulle behöva prestera på en högre nivå. En riktig hönsmorsa var jag nog. Nu var det inga problem för henne att hålla sig till skolans regler och hon klarade av alla krav galant. Men den där känslan när ens barn ska det där allra första steget in i något som ska vara i 13 år, det som ska bli hela grunden för hennes framtid, den känslan är på något vis väldigt mäktig men ändå fylld med ångest och rädsla. 
 
Telefon som sitter fastklistrad i handen, många ombyten tills man hittar rätta outfiten, sminkningen som består av flera lager och fixandet av håret. Förändring av attityd och språk. Kroppen förändras, hormoner svallar och någon slags förändring sker. 
 
Hon växer snabbt och är numera bara några centimeter från att växa om mig. Skostorleken har hon redan gått om, vilket är skönt faktiskt för nu kan hon inte längre sno mina skor. Det var ett stort bekymmer förra året då hon gärna tog mina skor. Barn hanterar ju saker lite mindre försiktigt än vuxna och man kan väl säga som så att mina skor var inte särskilt fina efteråt. 
Och smink sen då, det tar hon också. Jag har en hel del trots att jag inte sminkar mig så ofta. Hon har säkert hundratals mer produkter och accesoarer än mig men ändå ska hon låna mitt. Mina kläder vill hon gärna också ta så hon kolla ganska ofta i garderoben om det är något som hon kan få. Det jag inte vill ha kvar eller som hon verkligen vill ha får hon. J blir galen när han ska lägga in tvätten eftersom vi har samma storlek på kläder så han vet inte vilket plagg som ska till vilken garderob. 
Och mina väskor, ja dom skulle hon allt kunna ta allihopa om hon fick bestämma. Redan när hon va 9 år så hade hon bestämt att hon vill ha en Michael Kors Jet Set väska. Jag har lovat henne en sådan när hon fyller tolv, så hon är väldigt glad över att detta faktiskt kommer att ske i år. Tänkte ta med henne till affären så får hon välja en själv, kanske hittar hon någon annan från Michael Kors hon vill ha. 
Nu när våren är här och snart sommaren har hon önskat sig nya skor från MK. Så vi har satt bevakning på det ena paret som var slut i hennes storlek och ska prova ballerinaskorna i fysisk butik. Det är svårt med ballerina skor tycker jag då det inte bara är storleken som ska passa utan det är passformen på skorna också. Och dom skiljer sig ju väldigt mycket från varandra. 

 

Kommentera här: