Så man ska vara tacksam?!

Läste precis Mamas krönikörs ord om att förskollärare är den nya hjältinnan.... 
Att hon är trött på lyxklagomålen? Ja, du. Vad ska man säga?! Är det verkligen det enda hon lyckats snappa upp? Att folk vill att deras barn ska äta på ett visst sätt eller att barnen gör sig illa? Tänk om hon hade haft riktiga saker att klaga på, undra om hon hade skämts då? Hade hon ansett att kritik mot förskolepersonalen var felaktig och fortfarande haft en anledning att klaga på lyxklagomålen? Nä, det tvivlar jag på. Då hade hon istället varit så upp i att  stånga sitt huvud blodigt för att hennes barn skulle få en så bra dag på förskolan som möjligt! 

Jag har haft barn på förskolan dom senaste 10 åren, sammanlagt 4 olika förskolor. Och jag kan ärligt säga att det fasiken inte är många gånger jag har hämtat mina barn och kännt att dom haft en bra dag! 
Min äldsta dotter spräckte sin skalle på dagis. Och vet ni vad?! Dom påstod att hon inte ens ramlat den dagen! Vi blev anklagade för barnmisshandel! Misstankarna släpptes först efter 3 veckor då dom fått svaren på hur mycket vätska läckt ut när vi kom in med henne. Då kunde dom räkna ut att hon hade ramlat någon gång mellan kl 08:00 och 10:00 den dagen. Och jag lämnade min dotter på dagis 06:45 den dagen! Tror ni ens att dom erkände efter det? Icke! Vi fick en akut omplacering som plåster på såren! 

Och nu, nu har jag mina två pojkar på dagis. Dom har speciella behov, dom behöver särskilt stöd. Tror ni dom får det?! Åh nej, det kan ni glömma. Jag kan upplysa er om att det inte finns en enda i personalen som ens kan hjärt och lungräddning för barn. 
Min ena pojke, han har bl.a. ett halvt hjärta. Jo då, jag har blivit lovad att dom ska ordna det. För en sisådär drygt ett år sen. Men vadå, dom har ju satt upp posters lite här och var som visar hur man gör. Tur att dom finns så personalen som är närmast ifall ett hjärtstillestånd uppstår kan springa och kolla på postern hur man gör. 

Restriktoner följs inte för att dom inte "hinner" med, men på alla möten så funkar ju allt såååå bra enligt personalen själva. Sen får jag som mamma höra från dom att dom inte hinner med och att man inte kan komma ihåg allt. Precis som att restriktionerna finns där för att jävlas med dom! Allt som lovas men inte hålls. Alla lögner som kommer ur personalens mun. Tror dom inte att jag inte känner mitt barn?! Nä, dom har bara varit ute en sisådär 10-15 minuter. Men min lilla pojkes ansikte och nedkylda kropp säger något annat. Och nu ligger han här i sin säng och måste vara hemma från förskolan hela den här veckan för att dom har struntat i hans restriktioner. 
Att hämta ett barn som är alldeles grått och apatiskt från förskolan varenda vardag är inget som är trevligt. 

Sen har vi min andra pojke. Som har en väldigt extrem problematik som är under utredning just nu. När han fick ett utbrott så hölls han fast, mitt framför mina ögon. Och när jag frågar vad som försiggår, då blir svaret att dom kramas?! Jag såg min lilla pojkes panik där han satt fasthållen i en av personalens grepp, försökte desperat ta sig ur det. Den dagen grät han nonstop och upprepade tre ord. "Alla hatar mig" Han får inget stöd för att personalen inte vågar stå upp och erkänna vad dom sagt till mig. Och vad dom gör mot mitt barn. Dom kan inte hantera min lilla pojke och det har dom sagt rakt ut till mig. Men vågar sedan inte stå bakom det när jag vänder mig högre. 
Min lilla pojke berättar saker som personalen gör mot honom, vad dom säger till honom. Han lever i en verklighet där alla hatar honom och vill honom ont, han kan inte skilja på sanning och osanning. Men jag börjar tro att min lilla pojke säger sanningen. 

Men för all del, klart vi ska  hylla förskolepersonalen för att dom tar hand om våra barn när vi är på jobbet.

Kommentera här: