Grymt besviken!

Är så jävla besviken på folk som ska kalla sig mina vänner. Jag finns alltid där, ställer alltid upp, oavsett! Även under dom senaste månaderna fast jag själv har mått jätte dåligt så har jag ändå alltid ställt upp. Behöver mina vänner mig, ja då finns jag där. Men tyvärr så verkar det bara vara några få utav mina vänner som anser att man gör likadant tillbaka. Det känns inte okej, för jag har så svårt för att att bara skita i mina vänner och ignorera dom när dom har det svårt.Folk jag knappt känner ställer upp mer!! Folk som jag nyligen lärt känna ställer också upp mer!! Men vänner jag haft i en sisådär 5-10 år, dom finns INTE där?! Helt jävla fucked up!! Men hur mycket orkar jag själv med?! Det är min tur att få vara den som folk ställer upp på! Så ni som vet med er att detta handlar om er, ta åt er, och get the fuck out of my life! Ni är raderade och är inte välkomna tillbaka!!!

Sen vill jag att M, N & V (Samt min familj) ska veta att jag är oerhört tacksam för att ni iaf finns där. Tvåvägskommunikatonen fungerar utan konstigheter! Kärlek till er!! <3